Sår, inte tänka på sig själv och kunskapsfest

Att resa på klassresa till Stockholm när man är i min situation kan skapa oväntade följder. Jag kom tillbaka med sår på ställen som jag inte hade räknat med nämligen på armbågen och på ryggen. Vad beror det på? Jo för att resan skulle kunna genomföras på det sätt som jag och min kollega önskade (som för övrigt var det bästa för ungdomarna/eleverna) så var jag naturligtvis tvungen att göra vissa saker annorlunda jämfört med en vanlig dag. Exempelvis så valde jag en manuell rullstol istället för min permobil som annars använder. Detta gjorde att jag satt mindre bra som ledde till att jag nu har sår. Största anledningen till att jag var tvungen att ta den manuella rullstolen var att vi skulle åka snabbtåg och ta oss runt med hjälp av tunnelbanan. Det fanns två andra alternativ att göra resan på som jag ser det, nämligen

1.      Jag körde egen anpassad bil till och i Stockholm. Kändes inte bra med tanke att jag vill ”connecta” med eleverna och försöker visa att jag inte vill bli särbehandlad

 

2.      Vi hade alla åkt i en hyrd buss som hade kört oss i Stockholm. Detta alternativ hade inte varit så roligt och utvecklade för ungdomarna. Nu fick ungdomarna känna på att leva storstad s liv på riktigt. Mycket utvecklade och bra!

 

Nu har jag en fråga till dig som läser detta: Gjorde jag rätt? Jag vet inte men jag tror ändå det. Jag tänker att alla som jobbar får göra uppoffringar på något sätt det är därför man får betalt. Ni får naturligtvis gärna tycka annorlunda och jag höra era åsikter.

En annan sak som hände på resan var att jag inte kom in på Strindbergmuseet på grund av att lokalen inte är tillgänglig för rullstol. Detta beror, sin tur, på att byggnaden är K-märkt. Jag visade då också samhället inte alltid är tillgängligt också en nyttig erfarenhet. Sammanfattningsvis kan man säga att det var en väldigt lärorik resa och mycket trevlig resa

På tal om något helt annat så var mina mentorselever i media i veckan. Om samarbete, kvällsutbildning och kunskapsfest, läs artikeln.

Som alla vet börjar läsåret att närma sig sitt slut och det är dags för betygssättning igen. Alltid lika frustrerande och nervöst att jag gör något fel. Dt är också lite skrämmande att tänka att lilla jag kan påverka en persons framtid det är sådana tankar som jag tänker vid denna årstid, trots en trettigradig hetta utomhus

 

Allt för denna gång

Johan