Terminsavslutning och jag klarade det

Jag har varit lärare på Hultsfreds gymnasium i en termin och som jag har skrivit innan så känns det väldigt bra. Det har varit en väldigt jobbig och föränderlig period i mitt liv, men också en lärorik sådan. Konsekvenserna av att jag började jobba som lärare är många och nästan bara positiva. Bland annat har jag bytt till ett assistansbolag istället för att driva assistansen själv. Jag stod inför ett val att antingen sluta som lärare så jag kunde driva assistansen själv eller jobba kvar som lärare. Valet var ganska självklart.

Visst har det varit jobbigt, men det är väl jobbigt att jobba, eller? Det hörs till och med på ordet (ja, jag vet, jag är svensklärare). Många kommentarer som jag får går på ut att det är bra med tanke på min funktionsnedsättning. Jag blir förvånad varje gång och tänker att det kan gå bra för mig punkt.

En annan kommentar som är vanlig: Är det jobbigt att åka så långt? Det skulle inte ens jag (utan funktionsnedsättning) palla. Nähe, men jag pallar, det är väl viktigast. Vad spelar det för roll om någon annan orkar? jag förstår naturligtvis att dessa kommentarer sägs i välmening. Jag försöker tänka att jag med, en funktionsnedsättning, har någonting att ge eleverna.

Nej, nu är det dags för jullov. Ni får denna låt i julklapp

 

God jul // Johan  

Lärarlyftet och elever som skiter i min CP-skada

Terminen börjar närma sig sitt slut, min första termin på gymnasiet som lärare alltså. Hr känns det? Det är en fråga som jag ganska enkelt kan sammanfatta i två ord: Väldigt bra! Det har minst sagt varit en förändring i livet, men till absolut största, delen till det bättre.

Jag kanske kommer att sticka ut hakan lite nu, men det är så ibland.  Min känsla är ibland att jag kan vara (ovetandes) väldigt självcentrerad ibland. Det är, enligt mig, lätt att bli i min situation.

 Tänk er själva, för det första har jag en person, ibland två, som följer mig dygnet runt och gör som jag säger, min assistent. För det andra om jag exempelvis behöver en ny rullstol så är det säkert 10 – 15 personer inblandade för att jag behöver en ny rullstol. Detta är nödvändigt för att det ska funka. Med så många olika personer som är inblandade i min personlighet känner jag ibland att det är lätt att bli självcentrerad.

Därför är det väldigt skönt att komma till gymnasiet där jag är en lärare som alla lärare och där eleverna ska skita i om jag är problem på grund av min funktionsnedsättning. De har rätt att kräva en bra undervisning. Om jag har problem att genomföra exempelvis högläsning så är det mitt problem att lösa. Det tycker jag är jävligt skönt!

Det pratas mycket om lärarlyftet i dessa tider – Är det när jag lyfts på tåget? Nej, jag är inte från Göteborg

Tack o hej

Johan