Öppet brev till Gunnar Schön, VD, Veolia transport Sverige AB och Karl-Johan Bodell, trafikdirektör, KLT.

Öppet brev till Gunnar Schön, VD, Veolia transport Sverige AB och Karl-Johan Bodell, trafikdirektör, KLT.

(Veolia transport Sverige AB kör tåget Kalmar – Hultsfred på uppdrag av KLT)

Hej

Jag ska berätta en händelse ur mitt liv som fick mig att börja fundera och slutligen ägna en fredagskväll åt att skriva detta brev

Jag har en funktionsnedsättning och är helt beroende av min elrullstol. Onsdagen den 17 maj 2017 skulle jag ta tåget hem efter en arbetsdag. Som vanligt planerade jag att åka tåget 18.03 från Hultsfred till Kalmar för att sedan åka vidare med färdtjänst till Mörbylånga. Som jag har i ungefär ett år, vid denna tidpunkt alltså inget konstigt eller annorlunda. En helt vanlig dag när jag pendlar till jobbet som lärare, med andra ord.

Jag, tillsammans med min assistent, står och väntar på perrongen, när tåget kom in till Hultsfred station körde jag fram till dörrarna för att vänta på tågpersonalens hjälp med liften på tåget. Då kommer lokföraren ut för att säga att jag inte får åka på grund av att mitt ekipage väger för mycket och att jag är en säkerhetsrisk. Detta uttrycktes dessutom på ett väldigt otrevligt sätt.

Det har tidigare varit en diskussion med KLT, Kustpilen och mig om vikten på mitt ekipage. I samband med den tvingades jag att väga rullstolen för bevisa att vikten inte var över liftens tillåtna 300 kg. Diskussionen slutade den gången med att jag fick ha en lapp med mig för att bevisa min vikt och därmed ha tillåtelse att åka med. Man kan alltså sammanfatta hela proceduren med det är konstaterat att jag och min elrullstol uppfyller de säkerhetskrav som presenteras på KLT:s hemsida.

Jag kan acceptera och förstå KLT och Kustpilens agerande. Det handlar om säkerhet, men detta betyder också att tågbolaget redan har fått uppgifter på min rullstols vikt, ändå får jag inte åka med. Varför?

Denna händelse slutade med att jag fick åka en privat taxiresa som kostade skattebetalarna 10 000 kronor. Är det ett bra sätt att använda skattemedel på? Min personliga åsikt är att är ett otroligt slöseri med skattebetalarnas pengar som får betala 10 000 kronor för att en lokförare inte ville göra sitt jobb. Denna lokförare var dessutom väldigt otrevlig

Som jag skrev tidigare jobbpendlar jag och är därför beroende av att tåget fungerar. Det är oacceptabelt att det beror på vilken lokförare som arbetar på just min resa. Jag måste veta att jag kan åka till jobbet. Om det ska vara som ett lotteri, som det verkar fungera just nu, är det omöjligt för mig att arbeta, vilket i sin tur, skulle göra så att cirka 80 elever blev utan lärare  

För skattebetalarna och mina elevers skull, kräver jag klara besked. Är jag välkommen ombord på Kustpilens tåg?

 

Med vänliga hälsningar

Johan Bredberg

Mörbylånga 2017-05-19

 

Sjuk, Magistern har ordet och tidningen Specialpedagogik

Jag har varit sjuk, förkyld, feber m.m. så egentligen inget konstigt med det. Här kommer mitt funktionshinder in i bilden, jag tycker inte att jag brukar ”skylla på ” på funktionshindret, men i detta fall påverkar det på ett sätt som inte är bra

Som ni redan vet har jag en talskada, det är inte lättare att höra vad som sägs när jag är förkyld, kan jag säga. Att jag dessutom inte kan hålla för munnen när jag nyser, hjälper inte det hela. Lägg till det att jag såg ut som Thomas Wassberg efter en femmil varannan minut hjälper inte heller

Dessa faktorer gjorde att jag var tvungen att sjukskriva mig. Då kommer ett dilemma, nämligen att eleverna blir utan lärare eller med vikarie. Resultatet blir då att man går och jobbar ändå. Det slutar troligtvis med att det tar mycket längre tid innan man blir frisk. Alla vet ju att det är bättre att stanna till man är helt frisk, ändå gör jag inte så för att man känner att lektioner missas. Jag inser att det här inte är unikt för mig. Jag vill ändå belysa det.

Över till något annat. Om ett tag kommer jag att introducera en ny avdelning här på bloggen, nämligen Magistern har ordet, där jag kommer att diskutera och ta upp frågor av pedagogisk karaktär som inte nödvändigtvis har koppling till mitt funktionshinder. Här ser ni en bild på maskoten

Jag har varit i media, denna gång i tidningen Specialpedagogik,läs gärna artikeln här

Det var allt för denna gång

Johan