Terminsavslutning och jag klarade det

Jag har varit lärare på Hultsfreds gymnasium i en termin och som jag har skrivit innan så känns det väldigt bra. Det har varit en väldigt jobbig och föränderlig period i mitt liv, men också en lärorik sådan. Konsekvenserna av att jag började jobba som lärare är många och nästan bara positiva. Bland annat har jag bytt till ett assistansbolag istället för att driva assistansen själv. Jag stod inför ett val att antingen sluta som lärare så jag kunde driva assistansen själv eller jobba kvar som lärare. Valet var ganska självklart.

Visst har det varit jobbigt, men det är väl jobbigt att jobba, eller? Det hörs till och med på ordet (ja, jag vet, jag är svensklärare). Många kommentarer som jag får går på ut att det är bra med tanke på min funktionsnedsättning. Jag blir förvånad varje gång och tänker att det kan gå bra för mig punkt.

En annan kommentar som är vanlig: Är det jobbigt att åka så långt? Det skulle inte ens jag (utan funktionsnedsättning) palla. Nähe, men jag pallar, det är väl viktigast. Vad spelar det för roll om någon annan orkar? jag förstår naturligtvis att dessa kommentarer sägs i välmening. Jag försöker tänka att jag med, en funktionsnedsättning, har någonting att ge eleverna.

Nej, nu är det dags för jullov. Ni får denna låt i julklapp

 

God jul // Johan  

Lärarlyftet och elever som skiter i min CP-skada

Terminen börjar närma sig sitt slut, min första termin på gymnasiet som lärare alltså. Hr känns det? Det är en fråga som jag ganska enkelt kan sammanfatta i två ord: Väldigt bra! Det har minst sagt varit en förändring i livet, men till absolut största, delen till det bättre.

Jag kanske kommer att sticka ut hakan lite nu, men det är så ibland.  Min känsla är ibland att jag kan vara (ovetandes) väldigt självcentrerad ibland. Det är, enligt mig, lätt att bli i min situation.

 Tänk er själva, för det första har jag en person, ibland två, som följer mig dygnet runt och gör som jag säger, min assistent. För det andra om jag exempelvis behöver en ny rullstol så är det säkert 10 – 15 personer inblandade för att jag behöver en ny rullstol. Detta är nödvändigt för att det ska funka. Med så många olika personer som är inblandade i min personlighet känner jag ibland att det är lätt att bli självcentrerad.

Därför är det väldigt skönt att komma till gymnasiet där jag är en lärare som alla lärare och där eleverna ska skita i om jag är problem på grund av min funktionsnedsättning. De har rätt att kräva en bra undervisning. Om jag har problem att genomföra exempelvis högläsning så är det mitt problem att lösa. Det tycker jag är jävligt skönt!

Det pratas mycket om lärarlyftet i dessa tider – Är det när jag lyfts på tåget? Nej, jag är inte från Göteborg

Tack o hej

Johan

Elevrespons, drivkraft och middag

Jag börjar komma in i jobbet. Har fått min första omgång med elevrespons. Det handlar om respons från mina elever, det viktiga är att responsen ges anonymt från eleverna. Den stora frågan: Hur gick det för Magister Bredberg? Väldigt bra, är svaret på den frågan. Det verkar som att, efter en lite trevande start, så har jag lärt känna eleverna och de har lärt känna mig. Naturligtvis har jag också lärt mig en massa saker om att jobba som lärare. Bland annat det jobbiga med yrket, bedömning och betygsättning. Det börjar närmar sig min första terminsavslutning och därmed bedömningar. Väldigt skrämmande men också intressant.

Över till något helt annat. Som jag har berättat innan så har väldigt långa dagar. Jag åker hemifrån klockan 04.40 och om jag har tur kommer jag hem klockan 18.45, men vanligast är dock en hemkomst cirka 20.15. det är ganska enkelt att inse att det är långa dagar och då händer det ganska ofta att det blir middag på tåget hem. Då kan det se ut så här:

Jag har förstått att det kanske inte är så många som skulle göra som jag, att åka hemifrån tidigt och komma hem sent. Min drivkraft är i alla fall att jag tycker att jobbet är så roligt och att jag trivs väldigt bra. Därför är det bara lite jobbigt att ta sig upp när klockan ringer 04.00

Allt för denna gång

Johan

Läsa 40 spännande elevuppsatser på en kväll.

#tackvareassistansen är jag tvungen att läsa elevuppsatser klockan 21 en lördagskväll. Skönt! Tack!  Detta är ett av mina senaste på Facebook som jag ska utveckla nu.

Detta kan ju, för vissa, tyckas som märkligt påstående. Att tacka för att man är tvungen jobba på en lördag. Jag känner att en förklaring är på sin plats. Det är också viktigt att påpeka att jag naturligtvis är tacksam över mitt jobb men det är också ett ansvar. Det är det ju för alla!

Jag tror att med ansvar växer alla. Alla människor behöver känna sig behövda. Men också att om skapar mer tolerans i samhället om är fler med olika bakgrund och intressen på en arbetsplats. Detta är möjligt tack vare assistansen!

Nog med allvarligt, men viktigt, snack. Som en del av er kanske så är perceptionsstörningar ett vanligt ”tilläggshandikapp” vid cp. Så också för mig. En effekt av detta är jag har svårt att följa raderna när jag läser. Detta blir ett ganska stort hinder när man är svensklärare. Min lösning på det är att använda programmet Easy Reader. Det är ett program som läser texten på skärmen. Programmet markerar också var någonstans i texten programmet läser. Underlättar för mig att få upp läshastigheten, vilket är nödvändigt när man ska läsa 40 spännande elevuppsatser på en kväll.

Det är roligt att vara lärare

Tack för denna gång

Johan

TV-inslag och höstlov

Här kan man läsa om och se inslaget från SVT Smålandsnytt som sändes igår. Jag har fått väldigt många reaktioner från personer som jag känner sedan innan, men också personer som jag inte känner. Mycket roligt och inspirerande! Alla kommentarer är positiva, dt är ju ännu bättre. Några har dock funderingar kring rubriken ”De har ett cp till svensklärare”. Jag vill kommentera detta

Det är jag som har godkänt rubriken detta för att skapa en debatt och försöka vända ordet cp till något positivt istället för att ta bort det. Språket utvecklas och förnyas hela tiden

Nu när jag skriver detta ser jag att SVT har ändrat rubriken till ”Cp-skadade Johan fick lärarjobb – efter åtta år”, jag förstår att man har gjort så men jag tycker att det är synd och tråkigt. Personligen tror jag på att använda orden och vända de till något positivt istället. Det tror jag på när det gäller ALLA ord

Nu har jag mitt första lov som lärare, höstlovet. Att ha lov som lärare innebär massa rättningar, planering och bedömning, alltså det är inte som att ha lov som elev att dessutom vara lärare med cp innebär att man ska hinna med CP-skadan också. Det vill säga; skriva till försäkringskassan, ringa till läkaren, fixa med hjälpmedel och assistenterna. Det är att vara ett cp till lärare, men det är inte bara jobbigt utan väldigt roligt också.

Tack för denna gång

Ljudanläggning och elever som hör vad jag säger

Historien som jag nu kommer att berätta är kanske inte så märkvärdig, men det är en rolig observation. Acceptans i verkligheten. Det handlar om att vara en i mängden, utan att det är konstigt.

För några veckor bestämde jag och chefen att det skulle köpas in en ljudanläggning med mikrofon så jag skulle höras bättre. Den har installerats nu, men eleverna säger då att det inte mikrofon ”Vi har lärt oss hur du pratar”, säger dem dock inte alla men majoriteten.

När skolan anställde mig visar dem att ”Alla människor lika värde … ” inte bara är ord i läroplanen. Skolan visar att jämställdhet och delaktighet också finns i vardagen. Detta är viktigt för eleverna, mina kollegor och inte minst för samhället i stort

En självklarhet för att detta ska funka är naturligtvis den personliga assistansen. Detta påpekade jag under dagens intervju med SVT Smålandsnytt som gjorde ett reportage om mig och mitt arbete. Intervjun kommer att sändas någon gång nästa vecka

Allt för denna gång

 

Några läsarfrågor

Jag fick några frågor från mina läsare som jag ska försöka svara så bra jag kan.

·         Hur åker du till jobbet?

Jag åker färdtjänst från mitt hem i Mörbylånga till stationen i Kalmar och tåg från Kalmar till Hultsfred. Sedan är det cirka tio minuters promenad (jag kör permobil) till skolan. Färdtjänsten går 04.45 och jag kommer hem 20 ungefär, med andra ord väldigt långa dagar

·         Hur undervisar du?

Jag använder mycket powerppoint och ser till att jag har så mycket som möjligt i text, även om jag säger det också. Mycket i text alltså, med tanke på att jag har talhandikapp.

·         Har du organiserat assistansen på något särskilt sätt?

Ja, jag har valt att ha två assistenter på jobbet. Detta underlättar väldigt mycket för mig. Assistenterna kan då rutiner och vet vilka arbetsuppgifter som de ska utföra

·         Hur ofta jobbar du?

3 dagar i veckan

·         Trivs du?

Ja, faktiskt väldigt bra. Bättre än jag trodde än så länge

 

·         Upplever du att du accepterad?

Väldigt svår fråga att svara på, jag måste säga att mina chefer har gjort mycket för att det ska fungera för mig. Då syftar jag på det praktiska, sedan har det psykiska och det är ju svårare att göra något åt snabbt. Jag tycker ändå att

 

Homeros, motivation och jättetidiga morgnar

Jag går upp 04,45 alltså kvart i fem. det är jättetidigt, väldigt tidigt. Som alla undrar: Är det värt det? känslan just nu är att det faktiskt är det. Varför då? Bland annat för att kunna berätta historier som denna från verkliga livet. Nu ska jag bjuda på två historier.

Homeros och grabbarna

Tillsammans med en av klasserna startade jag en arbetsperiod om antikens litteratur. Perioden inleddes med en genomgång av författarna under antiken och deras verk. Under perioden var extremt många författare med extremt svåruttalade namn aktuella. Att uttala Aiskylos. Euripides eller Aristofanes är kanske inte så lätt ens för en ”vanlig” lärare, det blir inte lättare när man har ett talhandikapp. Då är det att försöka göra det bästa av situationen. Jag drog ett skämt på mitt funktionshinder, det var en chansning, jag vet, men ibland måste man våga. Det gick bra, man ska ha lite tur och lita på magkänslan.

Rätt motivation

Förra veckan var jag på den årliga Cp-besiktningen, där fick jag det vanliga påpekandet att jag måste träna oftare, vilket inte är så svårt eftersom jag inte tränat alls fram till idag. Då funderar ni säkert på vad som fick mig att helt plötsligt börja lyda habiliteringens råd de är inte så att jag har blivit galen. Jag fick förklarat för mig sambandet mellan sittställning och hur jag måste använda mina i stort sett obefintliga muskler för att skaffa mig en bra sittställning. Med en bra sittställning får jag också ett bättre tal och eleverna hör vad jag säger, därmed har jag lättare att utföra jobbet. Det ä ju en förutsättning i mitt jobb att det hörs vad jag säger. Därför åkte jag till simhallen idag

Tack o hej
Johan

Ganska exakt en månad som lärare i svenska

 

Det har nu gått ganska exakt en månad på jobbet som lärare i svenska sedan jag började jobba som lärare i svenska på ett gymnasium. Många kanske undrar hur det går. Därför har jag startat denna blogg.  Jag ska vara ärlig och säga att detta inte kommer att vara en blogg med uppdateringar varje dag, kanske inte varje vecka. Bloggen kommer användas om jag vill dela med mig av något.

 

Man kan ganska enkelt konstatera att det är ovanligt med cp:n i den svenska lärarkåren. Något som jag är med att ändrar, fast så brukar jag naturligtvis inte tänka. Det skulle bli ohållbart och åka runt och tänka på det hela dagarna. Nej, här är det fokus på arbete hela dagen, det behövs verkligen. Som för alla nya lärare, är det mycket att göra. Planera, undervisa, bedöma. Det är det som jag gör hela dagen

Att vara lärare och cp ställer kanske krav på att både jag och eleverna tänker utanför boxen. Det jag har försökt att visa och lägga fokus på de första veckorna är att visa vem som undervisar, att det är jag och inte assistenten. Naturligtvis innebär det att jag måste ta både det positiva och det negativa.

Exempel: Är det en oplanerad lektion så måste jag stå för det (inte assistenten). Är det däremot en jättebra lektion så vill jag självklart få cred för den (inte assistenten).

Kommentera gärna

Det var allt för denna gång

Johan