Homeros, motivation och jättetidiga morgnar

Jag går upp 04,45 alltså kvart i fem. det är jättetidigt, väldigt tidigt. Som alla undrar: Är det värt det? känslan just nu är att det faktiskt är det. Varför då? Bland annat för att kunna berätta historier som denna från verkliga livet. Nu ska jag bjuda på två historier.

Homeros och grabbarna

Tillsammans med en av klasserna startade jag en arbetsperiod om antikens litteratur. Perioden inleddes med en genomgång av författarna under antiken och deras verk. Under perioden var extremt många författare med extremt svåruttalade namn aktuella. Att uttala Aiskylos. Euripides eller Aristofanes är kanske inte så lätt ens för en ”vanlig” lärare, det blir inte lättare när man har ett talhandikapp. Då är det att försöka göra det bästa av situationen. Jag drog ett skämt på mitt funktionshinder, det var en chansning, jag vet, men ibland måste man våga. Det gick bra, man ska ha lite tur och lita på magkänslan.

Rätt motivation

Förra veckan var jag på den årliga Cp-besiktningen, där fick jag det vanliga påpekandet att jag måste träna oftare, vilket inte är så svårt eftersom jag inte tränat alls fram till idag. Då funderar ni säkert på vad som fick mig att helt plötsligt börja lyda habiliteringens råd de är inte så att jag har blivit galen. Jag fick förklarat för mig sambandet mellan sittställning och hur jag måste använda mina i stort sett obefintliga muskler för att skaffa mig en bra sittställning. Med en bra sittställning får jag också ett bättre tal och eleverna hör vad jag säger, därmed har jag lättare att utföra jobbet. Det ä ju en förutsättning i mitt jobb att det hörs vad jag säger. Därför åkte jag till simhallen idag

Tack o hej
Johan

Ganska exakt en månad som lärare i svenska

 

Det har nu gått ganska exakt en månad på jobbet som lärare i svenska sedan jag började jobba som lärare i svenska på ett gymnasium. Många kanske undrar hur det går. Därför har jag startat denna blogg.  Jag ska vara ärlig och säga att detta inte kommer att vara en blogg med uppdateringar varje dag, kanske inte varje vecka. Bloggen kommer användas om jag vill dela med mig av något.

 

Man kan ganska enkelt konstatera att det är ovanligt med cp:n i den svenska lärarkåren. Något som jag är med att ändrar, fast så brukar jag naturligtvis inte tänka. Det skulle bli ohållbart och åka runt och tänka på det hela dagarna. Nej, här är det fokus på arbete hela dagen, det behövs verkligen. Som för alla nya lärare, är det mycket att göra. Planera, undervisa, bedöma. Det är det som jag gör hela dagen

Att vara lärare och cp ställer kanske krav på att både jag och eleverna tänker utanför boxen. Det jag har försökt att visa och lägga fokus på de första veckorna är att visa vem som undervisar, att det är jag och inte assistenten. Naturligtvis innebär det att jag måste ta både det positiva och det negativa.

Exempel: Är det en oplanerad lektion så måste jag stå för det (inte assistenten). Är det däremot en jättebra lektion så vill jag självklart få cred för den (inte assistenten).

Kommentera gärna

Det var allt för denna gång

Johan