Reportage, betyg och studiedag

Det har kommit ett reportage om mig. Reportaget har publicerades i Chef & Ledarskap.  Jag tycker att detta är bra skrivit och det visar att det mesta är möjligt om man har rätt inställning. Med risk att låta lite för klämkäck så handlar det mesta går att ordna om man koncentrera sig på det positiva. Precis detta var budskapet under en föreläsning, som skolan hade ordnat under en studiedag, med Mikael Espenkrona. Att man måste våga chansa för att lyckas, jag kan inte annat än hålla med.

Nu börjar läsåret närma sitt slut. Det betyder betygstider för oss lärare, vilket i sin tur betyder en väldig massa jobb. För mig betyder det också att jag får se till att bli bra kompis med Easy Reader, programmet som jag använder för att läsa/lyssna på texter från elever. Själva grejen och som gör att det tar tid, är att programmet innehåller automatiska röster. Detta kan ibland göra så att betoningen blir fel. Då måste jag kolla i texten så att det står rätt ord och att det är programmet som läser på ”fel” sätt. Naturligtvis är jag extremt tacksam för att programmet finns. Det överbygger mina perceptionssvårigheter, vilket nästan är en förutsättning för att jag ska kunna utföra mitt jobb.

Det blir ett kortare inlägg på grund av detta.

Tack och hej

Johan

Det kommer fler, Legimus och samhällsperspektiv

I veckan kunde vi läsa om Amanda i Jönköpings-Posten. Amanda har en CP-skada och går sista terminen på lärarprogrammet vid Högskolan i Jönköping. Hon läser till lärare inom fritidshem. Jag tycker att det är väldigt positivt att fler personer med funktionsvariation kommer in i lärarkåren. Det behövs!

Det handlar inte bara om en personlig prestation för Amanda, utan det är också viktigt ur ett samhällsperspektiv. Jag tror att det är ett av de bästa sätt som finns när det gäller att motverka fördomar och diskriminering. Att vara en del av samhället både när det gäller rättigheter och skyldigheter. Bra jobbat, Amanda!

Nu över till något helt annat, som det heter. Jag vet att jag har tjatat om Legimus, men det är så användbart. Inte bara för att lyssna på böcker i hög läshastighet. Det kan också användas för spela upp kortare stycken ur en bok för eleverna. Man måste naturligtvis följa upphovsrättslagen. Det underlättar för eleverna att lyssna på en annan röst ett tag, men det underlättar också för mig som slipper läsa långa texter. Just detta moment, högläsning, är något som jag jobbar med för att hitta metoder för lösa. Jag tycker att detta är jobbigt och då är detta en lösning. Jag jobbar också en del med röstövningar, fast det är en utmaning.

På tal om ingenting så är det ett reportage om mig i senast Funktionshinderpolitiken

Nu laddar jag för nästa arbetsvecka som kommer att innehålla övernattning på vandrarhem, poesi och mycket mer

Ses

/ Johan 

Ny permobil, ett skämt och en klyscha

Jag har fått en ny permobil, senaste modellen. Nu kan jag sköta datorn med hjälp av permobilen, vilket underlättar min undervisning ganska mycket, faktiskt. På vilket sätt? Jag har ju också en huvudmus som jag har använt tidigare och använder fortfarande när jag skriver. Det är dock ganska svårt använda den i en klassrumssituation. Man är inte så bra lärare om man inte har ögonkontakt med eleverna. Det är givetvis svårt att ha det om man styr datorn med huvudet. Detta slipper jag när jag kan styra datorn genom att använda permobilens joystick.

Permobilen har också blivit ett intresse för Kalmar Länstrafik för att den väger ganska mycket mer jämfört med den förra. En konsekvens av detta blev att jag redovisade min vikt för personalen på tåget. Det går givetvis att ha många åsikter om detta och jag har haft mycket tankar kring tågpersonalens agerande i frågan. min första tanke var, som många andra, DISKRIMINERING. Att fråga efter min vikt, vem gör så? Om man dock tänker ett steg till så förstår men ganska fort att handlar deras arbetsmiljö och min säkerhet. Står det att liften har en maxvikt, kan jag inte begära att komma på med tyngre stol trots liften garanterat har en marginal så att hade gått bra

 

Bilden visar mig på tåget på hem efter en arbetsdag.
Men jobbet är inte över. På bordet framför mig står därför min dator

Som ni ser, löste det sig. Hur? Jag åkte upp till sjukhuset vägde mig. Det visade sig jag klarar gränsen med minsta möjliga marginal, 4,5 kilo. Jag tycker ändå att var ganska bra att pricka det så exakt (Obs! Ett skämt ).

Ibland är jobbet som lärare ganska jobbigt. Jag har, fram till denna vecka, haft en period där eleverna har arbetat självständigt utifrån från uppgifter. I veckan skulle jag hålla en längre genomgång för en klasserna. Jag upptäckte då att jag är otränad, efter fem minuters prat var jag helt slut i rösten och andningen blev ansträngd så att det påverkade hela mig. Vad har jag lärt mig av detta? Troligtvis ingenting, men jag har fått ytterligare en påminnelse om att det är viktigt att träna och hålla sig i ganska god form. Därför har jag återinfört simningen igen, efter en tids uppehåll.

Klyscha: Träning är viktigt och roligt! Eller?

Allt för denna gång

Johan