Jul, tankar och en föreläsning

I veckan var på en föreläsning med Arkan Asaad. Förutom att den var väldigt bra fick den mig att börja tänka. Han talade mycket om att uppnå sina mål och vilka hinder som kan finnas på vägen. Givetvis också hur man kan ta sig an detta för att komma över hindren. Det finns väldigt många skillnader mellan Arkan Asaads liv och mitt. Jag kunde ändå känna igen mig i hans berättelse. Detta med att vara speciell och känslan av att några personer inte riktigt tror på ens förmåga. Att man är tvungen att övervinna alla möjliga hinder för att komma framåt. Vi försöker alla vara fördomsfria, men vi kanske kan försöka lite till. Jag har gjort en bild för att illustrera detta med hinder. Hål tillgodo

På jobbet märks det att det börjar närmar sig jul. Denna vecka har jag bland annat analyserat Karl-Bertil Jonssons jul vilket är ett mycket uppskattat inslag. Som jag har berättat i tidigare inlägg så försöker jag använda så mycket filmklipp som möjligt. Detta är ett sätt att ge eleverna delar av Tage Danielssons skatt.

Det blev ett kort inlägg denna gång men jag avslutar md julsång

Vi hörs

Johan 

 

Ännu mer grammatikundervisning och flytt

Nu har jag flyttat till Hultsfred. Jag byter alltså 2 timmars resväg mot 7 minuter till jobbet. En viss skillnad. Detta är naturligtvis väldigt skönt, jag har dock inte riktigt vant mig vid att bo i samma samhälle som jag jobbar. Igår gick jag till en lokal restaurang för att äta och ta en öl, när jag precis har fått min öl så öppnas dörren och några av eleverna som jag undervisar kommer in för att äta. Jag blir lite ställd och förvånad men det är väl bara att vänja sig.

Under några veckor har jag haft grammatikundervisning i en av mina klasser. En fråga som jag har funderat gaska mycket på är hur jag ska göra detta så att det blir så bra som möjligt för eleverna. Det traditionella sättet att göra det på är med föreläsningar och tavla-undervisning. Jag insåg ganska snabbt att höra mig prata under flera lektioner inte kommer att gå så bra. Dessutom har jag begränsade möjligheter att använda whiteboarden i klassrummet, vilket gör att jag har svårt att göra improviserade genomgångar. Jag har gjort på så här istället. Eleverna fick ett ganska tjockt häfte med text och övningar samt några extra övningsblad. De fick också länkar till YouTube-filmer. Jag ska ärligt säga att jag gjorde det för att det enklast för mig. Dt blev dock en väldigt oväntad och positiv effekt. Eleverna började att diskutera grammatik på ett sätt som jag är övertygad om inte hade skett om det hade varit mer föreläsningar från min sida. Dessa tre filmer använde jag:

Huvudsats - https://www.youtube.com/watch?v=09LpF9p1lUM

Bisats - https://www.youtube.com/watch?v=ChgKfC12bqQ

Ordklasser m.m. - https://www.youtube.com/watch?v=HZp1yJnPtdM

Jag vill passa på att tacka de lärarkollegor som har gjort dessa filmer

Nu ska jag göra prov 

Allt för denna gång

Johan 

 

Introduktionsföreläsning, flytt, grammatik och Moberg

För en tid sedan var jag på en utbildning för nyanställda, faktiskt riktigt bra. Roligt och intressant att höra från kommunledningens perspektiv. Jag blev positivt överraskad måste jag säga. Det kan också bero på att jag hade låga förväntningar

Det var ju bra att jag blev positivt överraskad men nu över till något helt annat. Jag måste, hela tiden, jobba med att mitt budskap når eleverna. Givetvis är det så för alla lärare, men jag tror att jag har en större uppförsbacke. Därför har jag bestämt mig för att satsa på det. Detta kan man göra på olika sätt. Jag har valt att jobba mycket med skriftlig kommunikation och filmklipp. Därför håller jag på att skapa en spellista på YouTube. När den är färdig kommer jag att publicera den här. Har du något förslag filmklipp som kan användas i undervisningen?

Jag har skrivit några gånger om mina extremt tidiga morgnar oh att det ibland är ett äventyr att bara ta sig till och från Hultsfred. Dessa upplevelse har varit både intressanta, jobbiga och lärorika. Nu är det dock slut på det snart. Inom kort flyttar jag till Hultsfred, Fem minuters gångväg från skolan. Det är ganska svårt att förstå hur mycket fritid jag kommer att få. Vad ska jag göra med den?

I en klass håller vi just nu på med tidningens olika texttyper. I samband med förberedelserna kom jag över dessa artiklar (artikel 1 och artikel 2). Dessa handlar om kunskapen i att skriva hos universitetsstudenter. Studien, som artiklarna hänvisar till visar att studenterna skrev väldigt dåligt avseende på grammatik och språk riktighet. Detta svider förstås i en svensklärares hjärta. Frågan är vad man ska göra åt det. Behöver man göra något alls? Jag antar att innehållet, i de undersökta texterna, går att förstå. Räcker inte det? Jag vet inte riktigt vad jag tycker i frågan.

I en annan klass håller jag tillsammans med klassen på med att läsa Mobergs Utvandrarna. Då har jag mycket hjälp av Legimus för att alla ska kunna delta aktivt. Min erfarenhet är att det fungerar väldigt bra.

Jag vill passa på att påpeka att det går att köpa min bok Status obrukbar här, klicka på länken här på sidan

Allt för denna gång

Johan 

Studiedag, mentor och länge sedan jag skrev

Nu var det ett tag sedan jag skrev i bloggen men finns orsaker som inte har med jobbet att göra så tänker jag inte gå in på

Jag har varit igång några veckor nu. Det är en intressant att vara mentor för en klass som jag är. Hur menar jag? Det är första gången jag är mentor men jag tycker att man lär känna eleverna på ett annat sätt. Man kommer närmare eleverna på något sätt. Det är spännande och utvecklande för mig som pedagog.

Igår hade vi studiedag, en del av dagen handlade om genus, diskriminering och jämställdhet. Då kom föreläsaren in på att man ska lyfta fram det förenar istället för det skiljer och göra så att alla ingår i normen. Exempelvis kunde som lärare visa bilder på familjen med två mammor nr en familj ska illustreras. Detta ska, enigt föreläsaren, vara i ett sammanhang som inte handlar om homosexuella, för att på så sätt göra det till någon vardagligt. Man kan applicera detta på alla som känner sig diskriminerande i samhället. Poängen var i alla fall: Lyft fram det förenar istället för det skiljer och jag köper naturligtvis resonemanget. Det får mig ändå att fundera på några saker och om dessa är rätt eller fel

·         Denna blogg heter ju ett cp till lärare. Redan i titeln lyfter jag fram det ovanliga i att vara en lärare med funktionsnedsättning. Varför?

·         Förra året hade jag fem reportage i olika media som handlade om jobbet utifrån min funktionsnedsättning. Jag vet många lärare som är duktiga och har jobbat många fler år i yrket som inte har fått någon uppmärksamhet alls. Varför är så att jag får det?

·         För ungefär 15 år sedan var jag i Australien och luffade runt som ganska många svenska ungdomar. Jag hamnade i tidningen. Varför?

Mitt svar på dessa frågor är kanske självklara. Det är viktigt för mig skämta om mig och min funktionsnedsättning. På det sättet tror jag att man skapar en acceptans och att man avdramatiserar det hela. Naturligtvis får inte någon känna sig kränkt när man skämtar. En annan sak som jag gillar är att vara en förebild och att det mesta är möjligt. Jag förstår också att det är roligt och intressant att läsa sådana historier

Allt för denna gång

Johan 

 

Terminsstart och ett bra sommarprat

Imorgon är det dags att börja jobba igen. Jag säger som alla säger: Sommaren har gått väldigt fort. Då kan man fråga sig vad jag har gjort. Bland annat har jag fixat ganska mycket med min assistans. Exempelvis anställt en ny assistent som ska i huvud sak assistera mig i skolan. Det blir väldigt bra, tror jag. Jag har ordnat lite med mina hjälpmedel. Sen har jag också gjort vanliga saker som låtit måla om huset och köpt ny bil.

Nu kan jag verkligen säga att jag har jobbat som lärare i ett år. Det känns mycket inspirerande att börja jobba igen. Jag känner att jag har mer ”koll på läget” denna gång. Får väl se om jag känner samma sak när arbetsveckan är slut. Det kan bero på att jag börjar vid terminsstart, vilket jag inte gjorde förra året

Det ska bli spännande att möta de nya eleverna och få följa dessa personer några år för framöver. En extra utmaning blir att jag kommer att vara mentor för klass. Det är en uppgift som jag ser fram emot.

Ja, just det jag skulle ju tipsa om ett bra sommarprat. Klicka på länken så får du se vilken program jag menar

Jag avslutar detta korta inlägg med en liten sång

/ Johan

 

Ett annorlunda sommarprat i textform

Det är väldigt populärt med sommarprat numera. Så här kommer mitt försök till ett annorlunda sommarprat, i textform, sommarläsning kan man lite fyndigt säga. Jag har nu arbetat et år som lärare det har varit ett år som har förändrat mitt liv ganska mycket, för att inte säga totalt. Gissningsvis så händer detta för alla som skaffar sig ett nytt jobb. Jag vill inte påstå att jag är den enda personen som har gjort en förändring i livet. Men detta är min historia som kanske kan vara intressant

 Jag möter många reflektioner när jag säger att jag är lärare. De flesta går ut på att jag är duktig och cool eller personer som m det inte är jobbigt. Kommentarerna har jag oftast avfärdat med något av dessa svar (eller något liknande). Det är väl klart att det är jobbigt att gå upp 04.00 och Jag är inte duktigare än någon annan. Självklart finns det olika varianter på dessa svar.

Det är enkelt att hålla med om detta och bara konstatera det är jobbigt att jobba. Slutdiskuterat! Om man däremot låter tankarna gå ett varv till kanske man kan konstatera att jag kan vara lite duktigare. Detta för att jag måste kämpa med, eller emot olika myndigheter eller dess företrädare. Som till exempel när jag efter en lång arbetsdag kommer till stationen och upptäcker att tåget är inställt pga brist på fordon

Nu vaknar och den uppmärksamma läsaren och säger:

-          Stopp där, tåg förseningar drabbar alla resenärer

Visst, men det finns en stor skillnad och ett problem. Ersättningsbussen är inte tillgänglig med elrullstol. Man kan tycka att det är bara att beställa en tillgänglig buss som alla kan åka med. Så funkar det ju inte. Nej det ska beställas en speciell buss. Denna buss kan bara beställas nr jag kommer till stationen för att det är säkert att jag ska med, vilket gör att det kan upp till två timmar extra

Nu vaknar och den uppmärksamma läsaren igen och säger:

-          Okej nu vet vi resorna kan vara besvärliga men själva jobbet, där är väl du en som andra, eller?

Naturligtvis, förutom att jag har haft tre journalister på plats och den gången då jag var på ett bibliotek och frågade efter en bok och personalen svarade vänligt att just den boken är svår att men barnavdelningen ligger här borta

Nu till själva kärnfrågan Är jag duktigare än någon annan? Nej är det självklara svaret. Jag ska motivera varför. Jag tänker på alla personer som jag har träffat under detta år. Jag tänker framförallt på alla elever och lärare med utländsk bakgrund som kämpar varje sekund för att uttalat och betoning ska bli rätt d så att det inte märks att de har utländsk bakgrund. För då anses det vara lättare att bli accepterad av det svenska samhället

För att avsluta mitt sommarprat så kan jag bara konstatera jag inte är duktigare  än många andra. Vi har bara olika saker som vi måste kämpa med!

Sedan måste jag säga att jag gillar uppmärksamheten som bland annat denna blogg har fått och jag hoppas att ni läser den även fortsättningsvis

// Johan

Första betygssättningen, ett år som lärare och snart sommarlov

Jag har, i veckan, satt betyg för första gången. Det känns faktiskt stort och betydelsefullt. När man tänker efter så det ju en självklarhet att det har betydelse. En persons framtid kan bestämmas, men ändå lite läskigt (eller ganska mycket). Man känner verkligen allvaret. Nu blev det djupt!

 

Det är nu slut på mitt första år som lärare, i alla fall nästan. Då är frågan: Hur har det gått? Bra, blir det korta svaret, men det längre är som följer. Till början var det självklart nervöst, mycket nervöst. Kommer eleverna att förstå vad jag säger? Blir jag accepterad som lärare? Frågorna var många men det visade sig ganska snabbt att frågorna blev till utropstecken. Som jag har skrivit tidigare i bloggen så har jag stött på vissa svårigheter, men det har oftast löst sig till det bästa. Naturligtvis känns det väldigt skönt att jag har lyckas med detta år. Dt är ju det här jag är utbildad till, ni som har följt mig vet att jag kämpat ganska mycket för att överhuvudtaget få ett jobb. Därför har känns att visa att jag klarade det.

Det här kan tyckas vara en löjlig sak men jag upplever det som positivt att få släppa "mina egna” bekymmer, såsom hjälpmedel, habilitering och assistans, ett tag och koncentrera mig på jobbet som lärare

På tal om ingenting, så söker jag en assistent som ska assistera mig på jobbet i skolan, intresserad? Sök jobbet här

Jag vill avsluta detta inlägg med att önska alla en skön sommar med en sång

Johan Bredberg

Öppet brev till Gunnar Schön, VD, Veolia transport Sverige AB och Karl-Johan Bodell, trafikdirektör, KLT.

Öppet brev till Gunnar Schön, VD, Veolia transport Sverige AB och Karl-Johan Bodell, trafikdirektör, KLT.

(Veolia transport Sverige AB kör tåget Kalmar – Hultsfred på uppdrag av KLT)

Hej

Jag ska berätta en händelse ur mitt liv som fick mig att börja fundera och slutligen ägna en fredagskväll åt att skriva detta brev

Jag har en funktionsnedsättning och är helt beroende av min elrullstol. Onsdagen den 17 maj 2017 skulle jag ta tåget hem efter en arbetsdag. Som vanligt planerade jag att åka tåget 18.03 från Hultsfred till Kalmar för att sedan åka vidare med färdtjänst till Mörbylånga. Som jag har i ungefär ett år, vid denna tidpunkt alltså inget konstigt eller annorlunda. En helt vanlig dag när jag pendlar till jobbet som lärare, med andra ord.

Jag, tillsammans med min assistent, står och väntar på perrongen, när tåget kom in till Hultsfred station körde jag fram till dörrarna för att vänta på tågpersonalens hjälp med liften på tåget. Då kommer lokföraren ut för att säga att jag inte får åka på grund av att mitt ekipage väger för mycket och att jag är en säkerhetsrisk. Detta uttrycktes dessutom på ett väldigt otrevligt sätt.

Det har tidigare varit en diskussion med KLT, Kustpilen och mig om vikten på mitt ekipage. I samband med den tvingades jag att väga rullstolen för bevisa att vikten inte var över liftens tillåtna 300 kg. Diskussionen slutade den gången med att jag fick ha en lapp med mig för att bevisa min vikt och därmed ha tillåtelse att åka med. Man kan alltså sammanfatta hela proceduren med det är konstaterat att jag och min elrullstol uppfyller de säkerhetskrav som presenteras på KLT:s hemsida.

Jag kan acceptera och förstå KLT och Kustpilens agerande. Det handlar om säkerhet, men detta betyder också att tågbolaget redan har fått uppgifter på min rullstols vikt, ändå får jag inte åka med. Varför?

Denna händelse slutade med att jag fick åka en privat taxiresa som kostade skattebetalarna 10 000 kronor. Är det ett bra sätt att använda skattemedel på? Min personliga åsikt är att är ett otroligt slöseri med skattebetalarnas pengar som får betala 10 000 kronor för att en lokförare inte ville göra sitt jobb. Denna lokförare var dessutom väldigt otrevlig

Som jag skrev tidigare jobbpendlar jag och är därför beroende av att tåget fungerar. Det är oacceptabelt att det beror på vilken lokförare som arbetar på just min resa. Jag måste veta att jag kan åka till jobbet. Om det ska vara som ett lotteri, som det verkar fungera just nu, är det omöjligt för mig att arbeta, vilket i sin tur, skulle göra så att cirka 80 elever blev utan lärare  

För skattebetalarna och mina elevers skull, kräver jag klara besked. Är jag välkommen ombord på Kustpilens tåg?

 

Med vänliga hälsningar

Johan Bredberg

Mörbylånga 2017-05-19

 

Sjuk, Magistern har ordet och tidningen Specialpedagogik

Jag har varit sjuk, förkyld, feber m.m. så egentligen inget konstigt med det. Här kommer mitt funktionshinder in i bilden, jag tycker inte att jag brukar ”skylla på ” på funktionshindret, men i detta fall påverkar det på ett sätt som inte är bra

Som ni redan vet har jag en talskada, det är inte lättare att höra vad som sägs när jag är förkyld, kan jag säga. Att jag dessutom inte kan hålla för munnen när jag nyser, hjälper inte det hela. Lägg till det att jag såg ut som Thomas Wassberg efter en femmil varannan minut hjälper inte heller

Dessa faktorer gjorde att jag var tvungen att sjukskriva mig. Då kommer ett dilemma, nämligen att eleverna blir utan lärare eller med vikarie. Resultatet blir då att man går och jobbar ändå. Det slutar troligtvis med att det tar mycket längre tid innan man blir frisk. Alla vet ju att det är bättre att stanna till man är helt frisk, ändå gör jag inte så för att man känner att lektioner missas. Jag inser att det här inte är unikt för mig. Jag vill ändå belysa det.

Över till något annat. Om ett tag kommer jag att introducera en ny avdelning här på bloggen, nämligen Magistern har ordet, där jag kommer att diskutera och ta upp frågor av pedagogisk karaktär som inte nödvändigtvis har koppling till mitt funktionshinder. Här ser ni en bild på maskoten

Jag har varit i media, denna gång i tidningen Specialpedagogik,läs gärna artikeln här

Det var allt för denna gång

Johan 

Nationella prov, Alva, artikel och påsklov

Nu är våren här och det betyder nationella prov i svenska. Det i sin tur betyder mycket uppsatsläsning. Jag kan man uttrycka det på det så att Easy Reader får jobba ordentligt och det känns som att Alva och jag har blivit bästa kompisar. Förlåt, jag har inte presenterat henne, det är namnet på den automatiska rösten i programmet. Jag kanske ska skaffa mig ett socialt liv. När man tycker att en automatisk röst är en kompis kanske det är dags att fundera lite.

Jag har också funderat lite över Facebookgruppen #tackvareassistansen Det finns ganska mycket jag kan göra tack vare assistans. Det som slår mig mest kanske det som jag inte hade kunnat göra om assistansen inte fanns. Jag hade definitivt inte kunnat jobba som lärare och då hade jag kanske känt mig mindre behövd i samhället, vilket skulle kunna leda dåligt självförtroende. Det som jag tycker är den viktigaste punkten att trycka på är att utan assistans så får eleverna träffa mig och andra i min situation. En sak som, enligt mig, leder till segregation vilket naturligtvis inte är bra. Min slutsats blir följdakligen att dra in assistansen är dåligt för hela samhället

Jag har också varit i tidningen en gång till den senaste tiden. Denna gång i Tidningen Gymnasiet. Det är en tidning från Lärarförbundet, samma som Chef & Ledarskap. Det är roligt för när reportaget gjordes fick jag frågan ”Vad gör du när du bara vill ta det lugnt och slappa?” Jag kunde inte riktigt svara på frågan, men nu har jag kommit på det. Jag spelar meningslösa dataspel såsom Backgammon och Patiens. Så nu vet ni det.

Tack för denna gång och glad påsk

Nu har jag påsklov

Johan 

Reportage, betyg och studiedag

Det har kommit ett reportage om mig. Reportaget har publicerades i Chef & Ledarskap.  Jag tycker att detta är bra skrivit och det visar att det mesta är möjligt om man har rätt inställning. Med risk att låta lite för klämkäck så handlar det mesta går att ordna om man koncentrera sig på det positiva. Precis detta var budskapet under en föreläsning, som skolan hade ordnat under en studiedag, med Mikael Espenkrona. Att man måste våga chansa för att lyckas, jag kan inte annat än hålla med.

Nu börjar läsåret närma sitt slut. Det betyder betygstider för oss lärare, vilket i sin tur betyder en väldig massa jobb. För mig betyder det också att jag får se till att bli bra kompis med Easy Reader, programmet som jag använder för att läsa/lyssna på texter från elever. Själva grejen och som gör att det tar tid, är att programmet innehåller automatiska röster. Detta kan ibland göra så att betoningen blir fel. Då måste jag kolla i texten så att det står rätt ord och att det är programmet som läser på ”fel” sätt. Naturligtvis är jag extremt tacksam för att programmet finns. Det överbygger mina perceptionssvårigheter, vilket nästan är en förutsättning för att jag ska kunna utföra mitt jobb.

Det blir ett kortare inlägg på grund av detta.

Tack och hej

Johan

Det kommer fler, Legimus och samhällsperspektiv

I veckan kunde vi läsa om Amanda i Jönköpings-Posten. Amanda har en CP-skada och går sista terminen på lärarprogrammet vid Högskolan i Jönköping. Hon läser till lärare inom fritidshem. Jag tycker att det är väldigt positivt att fler personer med funktionsvariation kommer in i lärarkåren. Det behövs!

Det handlar inte bara om en personlig prestation för Amanda, utan det är också viktigt ur ett samhällsperspektiv. Jag tror att det är ett av de bästa sätt som finns när det gäller att motverka fördomar och diskriminering. Att vara en del av samhället både när det gäller rättigheter och skyldigheter. Bra jobbat, Amanda!

Nu över till något helt annat, som det heter. Jag vet att jag har tjatat om Legimus, men det är så användbart. Inte bara för att lyssna på böcker i hög läshastighet. Det kan också användas för spela upp kortare stycken ur en bok för eleverna. Man måste naturligtvis följa upphovsrättslagen. Det underlättar för eleverna att lyssna på en annan röst ett tag, men det underlättar också för mig som slipper läsa långa texter. Just detta moment, högläsning, är något som jag jobbar med för att hitta metoder för lösa. Jag tycker att detta är jobbigt och då är detta en lösning. Jag jobbar också en del med röstövningar, fast det är en utmaning.

På tal om ingenting så är det ett reportage om mig i senast Funktionshinderpolitiken

Nu laddar jag för nästa arbetsvecka som kommer att innehålla övernattning på vandrarhem, poesi och mycket mer

Ses

/ Johan 

Ny permobil, ett skämt och en klyscha

Jag har fått en ny permobil, senaste modellen. Nu kan jag sköta datorn med hjälp av permobilen, vilket underlättar min undervisning ganska mycket, faktiskt. På vilket sätt? Jag har ju också en huvudmus som jag har använt tidigare och använder fortfarande när jag skriver. Det är dock ganska svårt använda den i en klassrumssituation. Man är inte så bra lärare om man inte har ögonkontakt med eleverna. Det är givetvis svårt att ha det om man styr datorn med huvudet. Detta slipper jag när jag kan styra datorn genom att använda permobilens joystick.

Permobilen har också blivit ett intresse för Kalmar Länstrafik för att den väger ganska mycket mer jämfört med den förra. En konsekvens av detta blev att jag redovisade min vikt för personalen på tåget. Det går givetvis att ha många åsikter om detta och jag har haft mycket tankar kring tågpersonalens agerande i frågan. min första tanke var, som många andra, DISKRIMINERING. Att fråga efter min vikt, vem gör så? Om man dock tänker ett steg till så förstår men ganska fort att handlar deras arbetsmiljö och min säkerhet. Står det att liften har en maxvikt, kan jag inte begära att komma på med tyngre stol trots liften garanterat har en marginal så att hade gått bra

 

Bilden visar mig på tåget på hem efter en arbetsdag.
Men jobbet är inte över. På bordet framför mig står därför min dator

Som ni ser, löste det sig. Hur? Jag åkte upp till sjukhuset vägde mig. Det visade sig jag klarar gränsen med minsta möjliga marginal, 4,5 kilo. Jag tycker ändå att var ganska bra att pricka det så exakt (Obs! Ett skämt ).

Ibland är jobbet som lärare ganska jobbigt. Jag har, fram till denna vecka, haft en period där eleverna har arbetat självständigt utifrån från uppgifter. I veckan skulle jag hålla en längre genomgång för en klasserna. Jag upptäckte då att jag är otränad, efter fem minuters prat var jag helt slut i rösten och andningen blev ansträngd så att det påverkade hela mig. Vad har jag lärt mig av detta? Troligtvis ingenting, men jag har fått ytterligare en påminnelse om att det är viktigt att träna och hålla sig i ganska god form. Därför har jag återinfört simningen igen, efter en tids uppehåll.

Klyscha: Träning är viktigt och roligt! Eller?

Allt för denna gång

Johan 

Essäskrivning, sportlov och Youtube-klipp

Som ni kanske vet vid det här laget, hr jag ju en talskada. Ursäkta att jag tjatar om den hela tiden men den är faktiskt ganska betydelsefull när jag jobbar. Det gör att jag ibland måste utforma undervisningen på ett annorlunda sätt.

Ett exempel från veckan; är att, istället för att jag ska hålla ett föredrag på en kvart, så låter jag Youtube göra det åt mig. Denna gång handlade om essäskrivning och jag använde detta klipp. Jag ser både för- och nackdelar med detta. Fördelarna är de som jag har nämnt innan med min talskada och så, men också att eleverna får höra någon annan röst i klassrummet. Jag visar också att detta område är någonting som andra lärare också tar upp. Alltså är det bra om jag tar upp det. Till nackdelarna kan man kanske se att det blir lite som distansutbildning. Detta kan man motverka genom att vara väldigt öppen för frågor och kommentarer från eleverna. Man kan också använda ” kontrollfrågor ” extra mycket.

Nu finns det säkert någon som säger att man använder Youtube-klipp hela tiden. Va bra! Det jag gör och som kanske är speciellt är att jag använder det istället för att ha en genomgång. Många lärare använder nog Youtube-klipp för att ge exempel och titta på tal eller liknande

Nu är det lov vilket innebär att jag inte behöver åka till Hultsfred, utan kan vara hemma och jobba. Det är skönt, men ett lov innebär mycket läsande av inlämningsuppgifter och bedömningar. Ett typiskt lärarlov, alltså.

Det var allt för denna gång

Ses

Johan  

”Vad använder du datorn till?” och så massa uppmärksamhet

Det har hänt ganska mycket på sista tiden. En stor sak var att jag fick frågan ”Vad använder du datorn till?” väldigt konstig och annorlunda fråga, kan man tycka. Bakgrunden till detta är att min huvudmus gick sönder i veckan. Till saken hör att jag använder samma mus både hemma och på jobbet. Då var man tvungen att ta reda på vem som skulle se till att den blev lagad kommunen eller landstinget. I samband med det skulle man också ta reda på i vilka situationer som jag använder datorn. Jag har förståelse för arbetssättet men det är väldigt frustrerande när man är så beroende av ett hjälpmedel och det tar nästan tre dagar innan det bestäms vem som ska betala och jag är utan, kan knappt jobba. Nu är det i alla fall ordnat

Jag har också ytterligare en journalist som har hängt med mig i två dagar, denna gång från Lärarförbundets tidningar. Det var naturligtvis trevligt men ganska jobbigt. Man får verkligen tänka till på sin undervisning vilket är jättebra men, som sagt, jobbigt. Det fick mig också att börja tänka från en annan vinkel. Mitt ”motto” som lärare är ” jag är en lärare som vilken annan lärare som helst”. Det är det jag vill lära eleverna och det är så jag vill bli behandlad av kollegor. Nr jag får massa uppmärksamhet på grund av mitt funktionshinder och lärarrollen, visar det att det jag inte är en lärare som alla andra. Samtidigt är det är bra att visa att det går att jobba trots, eller kanske tack vare en funktionsnedsättning. det är nödvändigt för enligt det senast avsnittet av PK-mannen är det bara ett fåtal personer med funktionshinder som har ett jobb. Därför är också viktigt att visa att det funkar .jag är delad, vad tycker du?

En liten teaser: Nästa gång handlar det bland annat om Kalmar Länstrafik

Ha det!

Johan

Svunna tider, Legimus och en journalist

Mycket har hänt på kort tid. Det inser jag när jag får upp denna när jag loggar in på Facebook (rekommenderas som minne). För mindre än ett år sedan satt jag alltså på en sandstrand i Kamala, Thailand. Då hade jag ingen aning om att jag skulle ägna en fredagskväll åt att lyssna på Moa Martinsons Kvinnor och äppelträd med en läshastighet på 140 %. Jag hade givetvis inte heller någon aning om att jag skulle tycka att det är roligt att spendera kvällen på detta sätt.

Många kanske undrar om jag längtar tillbaka till Kamala. Svaret på frågan måste bli nej. Självklart kan jag längta till vissa personer och värme och sol, men just trivs jag väldigt bra med det så kallade Svensson-livet

Det kanske var någon reagerade på att jag har en läshastighet på 140 %, vad menar jag? Varför har jag det? Jo, det är ju så att jag läser/lyssnar på talböcker genom Legimus när jag läser böcker och då kan man ställa in hur snabbt boken ska läsas upp. Vilket är väldigt bra, eftersom man, som lärare i svenska, måste läsa en hel del. Speciellt om man är ny på jobbet. Jag ska läsa/ lyssna på 5 skönlitterära verk på två veckor

På måndag kommer en journalist, som skriver för DHRs medlemstidning, att följa mig ”en vanlig dag på jobbet”. Vi får väl hoppas att det blir bra, vilket jag tror eftersom jag har träffat henne förut.

Det börjar också närmar sig tiden för det nationella provet i svenska på skolan. Mitt första nationella prov, som svensklärare. Mycket förberedelser krävs det men det ska nog bra, det har ju gjort det alla tidigare år.

På tal om ingenting, jag har gått med Svensklärarföreningen – vuxenpoäng

Allt för denna gång

Johan 

Föreläsa med talfel och att ta med sig jobbet till jobbet

Den nya terminen har börjat eller inte? Det märks att det var ett tag sedan jag var i skolans värld senast. I skolan börjar nämligen inte vårterminen efter jul, utan måndag vecka 4. Naturligtvis missade jag detta, det var ingen katastrof, men lite pinsamt. Det resulterade i att jag satt och väntade på elever som aldrig kom.

Det finns ju avsnitt i min undervisning som är väldigt lämpliga att ha s.k. tavla-undervisning alltså att jag som lärare står vid tavlan och föreläser under en hel lektion (eller flera lektioner). Detta är rätt svårt på grund av min talskada. Risken är ganska stor att jag blir trött i rösten och att det blir monotont. Resultatet blir ofta att eleverna tappar intresset och då har jag misslyckas med mitt arbete. Så hur ska man då göra? Om jag har svaret på den frågan så jag löst väldigt mycket av mysterierna i lärargärningen. Jag försöker så mycket som det bara går att använda film, tv-program och olika klipp från nätet. Det finns en risk med det, nämligen att eleverna tror att titta på film inte är ”riktig” undervisning. Jag följer, alltid, upp filmen mm med antigen en uppgifter eller diskussionsfrågor. Det är också viktigt att vara tydlig med att det finns ett syfte för att visa filmen.

Här kommer några av mina källor där jag hämtar rörligt material till undervisningen:

http://www.svtplay.se/

http://sli.se/apps/sli/?db=36

Bibliotekets hemsida (för ljudböcker, jag använder det istället för högläsning)

Att ta med sig jobbet till jobbet är kanske konstig formulering, jag ska förklara: Jag har ju assistans på jobbet (och dygnets alla övriga timmar). Självklart händer det ibland att assistenterna är sjuka och även om jag har bestämt att jag inte kan bli störd med assistans–uppgifter när jag jobbar på skolan, men ibland måste man. Detta är ett problem som jag inte riktigt har kommit på någon bra lösning på. Jag kan inte gärna ställa in lektioner för att jag måste ringa en vikarie. Jag vet att det finns lösningar med personer som kan hjälpa mig att fixa assistenter men det tar emot att göra en sådan lösning. Då släpper jag ju också kontrollen, en kontroll som jag alltid har haft. Det är en jobbig tanke som tål att tänkas på.

Allt för denna gång, kommentera gärna.

Johan