Permobilen har också blivit ett intresse för Kalmar Länstrafik
för att den väger ganska mycket mer jämfört med den förra. En konsekvens av
detta blev att jag redovisade min vikt för personalen på tåget. Det går givetvis
att ha många åsikter om detta och jag har haft mycket tankar kring
tågpersonalens agerande i frågan. min första tanke var, som många andra,
DISKRIMINERING. Att fråga efter min vikt, vem gör så? Om man dock tänker ett
steg till så förstår men ganska fort att handlar deras arbetsmiljö och min
säkerhet. Står det att liften har en maxvikt, kan jag inte begära att komma på
med tyngre stol trots liften garanterat har en marginal så att hade gått bra
Bilden visar mig på tåget på hem efter en arbetsdag. Men jobbet är inte över. På bordet framför mig står därför min dator |
Som ni ser, löste det sig. Hur? Jag åkte upp till sjukhuset
vägde mig. Det visade sig jag klarar gränsen med minsta möjliga marginal, 4,5
kilo. Jag tycker ändå att var ganska bra att pricka det så exakt (Obs! Ett
skämt ).
Ibland är jobbet som lärare ganska jobbigt. Jag har, fram
till denna vecka, haft en period där eleverna har arbetat självständigt utifrån
från uppgifter. I veckan skulle jag hålla en längre genomgång för en klasserna.
Jag upptäckte då att jag är otränad, efter fem minuters prat var jag helt slut
i rösten och andningen blev ansträngd så att det påverkade hela mig. Vad har
jag lärt mig av detta? Troligtvis ingenting, men jag har fått ytterligare en
påminnelse om att det är viktigt att träna och hålla sig i ganska god form. Därför
har jag återinfört simningen igen, efter en tids uppehåll.
Klyscha: Träning är viktigt och roligt! Eller?
Allt för denna gång
Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar