Terminen börjar närma sig sitt slut, min första termin på
gymnasiet som lärare alltså. Hr känns det? Det är en fråga som jag ganska enkelt
kan sammanfatta i två ord: Väldigt bra! Det har minst sagt varit en förändring
i livet, men till absolut största, delen till det bättre.
Jag kanske kommer att sticka ut hakan lite nu, men det är så
ibland. Min känsla är ibland att jag kan
vara (ovetandes) väldigt självcentrerad ibland. Det är, enligt mig, lätt att
bli i min situation.
Tänk er själva, för
det första har jag en person, ibland två, som följer mig dygnet runt och gör
som jag säger, min assistent. För det andra om jag exempelvis behöver en ny rullstol
så är det säkert 10 – 15 personer inblandade för att jag behöver en ny
rullstol. Detta är nödvändigt för att det ska funka. Med så många olika personer
som är inblandade i min personlighet känner jag ibland att det är lätt att bli självcentrerad.
Därför är det väldigt skönt att komma till gymnasiet där jag
är en lärare som alla lärare och där eleverna ska skita i om jag är problem på
grund av min funktionsnedsättning. De har rätt att kräva en bra undervisning. Om
jag har problem att genomföra exempelvis högläsning så är det mitt problem att
lösa. Det tycker jag är jävligt skönt!
Det pratas mycket om lärarlyftet i dessa tider – Är det när
jag lyfts på tåget? Nej, jag är inte från Göteborg
Tack o hej
Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar