Jag går upp 04,45 alltså kvart i fem. det är jättetidigt,
väldigt tidigt. Som alla undrar: Är det värt det? känslan just nu är att det faktiskt
är det. Varför då? Bland annat för att kunna berätta historier som denna från
verkliga livet. Nu ska jag bjuda på två historier.
Homeros och grabbarna
Tillsammans med en av klasserna startade jag en arbetsperiod
om antikens litteratur. Perioden inleddes med en genomgång av författarna under
antiken och deras verk. Under perioden var extremt många författare med extremt
svåruttalade namn aktuella. Att uttala Aiskylos. Euripides eller Aristofanes är
kanske inte så lätt ens för en ”vanlig” lärare, det blir inte lättare när man
har ett talhandikapp. Då är det att försöka göra det bästa av situationen. Jag
drog ett skämt på mitt funktionshinder, det var en chansning, jag vet, men
ibland måste man våga. Det gick bra, man ska ha lite tur och lita på magkänslan.
Rätt motivation
Förra veckan var jag på den årliga Cp-besiktningen, där fick
jag det vanliga påpekandet att jag måste träna oftare, vilket inte är så svårt
eftersom jag inte tränat alls fram till idag. Då funderar ni säkert på vad som
fick mig att helt plötsligt börja lyda habiliteringens råd de är inte så att
jag har blivit galen. Jag fick förklarat för mig sambandet mellan sittställning
och hur jag måste använda mina i stort sett obefintliga muskler för att skaffa
mig en bra sittställning. Med en bra sittställning får jag också ett bättre tal
och eleverna hör vad jag säger, därmed har jag lättare att utföra jobbet. Det ä
ju en förutsättning i mitt jobb att det hörs vad jag säger. Därför åkte jag till simhallen idag
Tack o hej
Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar